Blommor

 Idag när jag kom hem från jobbet stod det en helt underbar bukett blommor på vardagsrumsbordet, det hade min snälla man ordnat och den lyste upp en ganska vanlig fredag väldigt mycket.

Tänk vad det betyder, kärlek, värme och positivitet, det borde vi ha mycket mera av varje dag.

Tänk så lätt det är att möta människor med ett leende och ett vänligt ord, alldeles säkert får man ett leende tillbaka och då känns det extra bra.

Tänk så mycket vackert vi har omkring oss, även nu när det blir mörkare.

Tänk på alla blommor som lyser, både på landet och i städerna, och all frukt som fruktträden skänker oss den här tiden på året.

Tänk på hur mjuk kattens päls är att klappa och hur tacksamt han spinner när han trivs.

Tänk på att Du, även om Du inte alltid inser det, är en fantastisk människa och att

 Du är värd all kärlek och omtanke, all värme och positivitet som Du får och som Du ger.

Tuffing eller...?

Och jag som trodde att jag var en tuffing….

I min vardag finns det ett akvarium, det är lagom stort och alla barn är mycket intresserade. Många barnnäsor har tryckts platta mot glaset och det är en jättebra avledare när man behöver intressera dem för något annat än att föräldrar går iväg t.ex.

Vi har haft många fina fiskar i det och förra hösten fick vi en lagom stor mal i present, den har verkligen underlättat städningen och varit spännande för barnen som raskt döpte den till ”drakfisken”. I presenten ingick också en ljusbrun fisk utan namn och den simmade runt bland de andra och såg inte ut att göra någon skada men….!!

Allteftersom året gick så har antalet fiskar minskat hela tiden. Vi trodde att de blivit för gamla eller fått någon sjukdom, kanske var vattnet för varmt/kallt eller också hade vi giftiga växter. Det mest konstiga var att en del fiskar bara var borta en dag och trots att vi letade och skakade på växter och vände på stenar så fanns de inte någonstans.

Under tiden simmade den bruna fisken lugnt vidare och såg dessutom ut att må bra, han blev ju rundare och större eller…? Till slut fanns bara han och ”drakfisken” kvar och då insåg vi att vi hade närt en kannibal i vårt akvarium och att han måste bort. Dessutom hade vi fått löfte om nya små yngel och då fanns det ju bara en lösning, den bruna fisken skulle bort!

 Jag tog mig an uppgiften, lite lagom skadeglad.. Ha,Ha nu ska Du få…!! 

Men det var inte så lätt som jag trodde att medvetet ta livet av någon, inte ens när det var en fisk, det har inte känts bra på hela dagen ända till någon sa- ”Du vet väl hur det gick för Nemo, han simmade ut i havet och där levde han lycklig i alla sina dagar”-. Ja, just det naturligtvis, den bruna fisken är ute i havet nu och där har han ju hur mycket mat som helst, eller hur?

Arbetskamrater

 Att ha många arbetskamrater är för det mesta otroligt trevligt, alla är olika och bidrar på sitt eget speciella sätt till trevnad och trivsel på jobbet.

Jag har många olika… just nu är antalet ca 20st! och de flesta är lite mindre. Ja, inte bara till växten utan ibland är det andra små problem, här kommer några exempel:

”Samarbetssvårigheter” har vi ibland, alla är inte mottagliga för lugna argument och resonemang utan det smäller direkt emellanåt och då stiger” Ljudnivån” till oanade höjder.

”Matvägran” förekommer, särskilt när det gäller grönsaker och deras ”Bordsskick” är en källa till ständig diskussion. ”MBL-förhandlingar” förekommer inte, det är oftast de lite längre arbetskamraterna som, i kraft av sin fysiska styrka, bestämmer vad som ska ske. ”Arbetstider” är flytande, särskilt på eftermiddagarna när de mindre arbetskamraterna absolut vill jobba över.

Men….. de små  armarna som” kramar” om min hals ibland, den sprudlande ”Glädjen” vid varje ny ”Upptäckt” det kvillrande ”Skrattet” och den ”Positivitet” som varje ansikte visar när de ser något nytt gör att varje dag är en upplevelse och att vi alla är ett "Toppenteam" i vardagen.

Vad gör dom hela dagarna...?

Eftersom jag har börjat jobba igen så tillbringar jag ännu mera tid utomhus, där finns det mycket att se och mycket att fundera över...

Vad gör dom hela dagarna? Sniglarna alltså...

Jag beslöt mig för att fråga en och jag valde en stilig vinbärssnäcka, den största av våra sniglar som bär sitt hus på ryggen och inte är det minsta lik de andra...ja, ni vet dom som vi jagar.

När jag närmat mig försiktigt och visat att jag inte var en farlig typ så kom han/hon ut och berättade om sin dag:

-Mitt namn är Karl-Astrid och jag tror att jag är tre år gammal eller kanske femtiofyra, jag vet inte så noga. Jag har bott i den här lite vildvuxna parken i hela mitt liv och det trivs jag med. Varje morgon väcker morgonsolen mig genom att lysa på mitt skalhus och när jag är lagom varm sträcker jag ut mig så långt det går och sedan putsar jag antennerna lite, jag brukar spegla mig i en daggdroppe efteråt,man vet ju aldrig jag kanske möter en snygging borta i gräshögen just idag.

Dags för frukost, ett maskrosblad smakar fint om jag inte har tur och hittar ett äppelskrutt, det händer ibland efter att barnen som brukar komma hit har haft samling och slängt fruktresterna i buskarna. Det gäller förståss att hinna först i så fall och det är svårt, jag är ju inte så snabb.

Sen tar jag en liten lur så att jag orkar med förmiddagspromenaden. Igår var jag riktigt modig och gav mig av mot lekplatsen men jag blev jätterädd när ett stort djur med fyra ben och en mycket! dålig andedräkt flåsade på mig, då var jag snabb må Du tro, in i huset direkt tills faran var över. När jag vågade mig ut igen så var det dags att vända, lite lunch tog jag i ”farten” och sen gällde det att hinna hem innan det blev kväll. Gissa om jag var trött efter den utflykten, idag ska jag nog bara vara hemma och städa huset.

-Tack snälla Karl-Astrid nu vet jag lite mer, tror jag!

 Du får resten av mitt plommon så kan Du bjuda kompisarna på fest, de kanske är här allihopa om en vecka!

Augusti

Augusti är en härlig månad tycker jag, allting blommar, det finns massor av färska grönsaker och frukter i trädgården och vädret är (oftast) vackert.

På morgnarna är gräset daggvått och man kan känna ett litet stråk av kyla i luften under promenaden till brevlådan efter tidningen, men värmen kommer ganska fort och tar över och den håller sig kvar långt in på kvällen

Trots att det numera är möjligt året runt så är det den här månaden man festar på kräftor och det första ”slurrrpet” är allra, allra bäst.

 

Om man vill så kan man fira surströmmingspremiären också, det har vi gjort ibland men det är inget ”måste” som kräftätandet är.

Den här månaden börjar också marknader och byadagar häromkring och det betyder jobb för mig.  När jag står bakom mitt ”bord”, som jag fyllt med mina alster, träffar jag massor av jättetrevliga människor och andra försäljare som, liksom jag själv, är intresserade av hantverk och har massor av kreativa idéer. De mötena är inspirerande, glada och positiva.

Skolan börjar den här månaden och även om barnen suckar så är det ändå stolta, glada barn som står utanför skoldörren i augusti.

För min egen del innebär augusti också att semestern är slut och att jag ska ta itu med mitt sista yrkesverksamma år, i alla fall inom barnomsorgen, det betyder att jag får lära känna nya små barn och deras föräldrar och det är alltid lika spännande.

Och sist men inte minst, i augusti fyller jag år….!

Sagolandet

Som så många andra älskar jag att vara ute i naturen, det är underbart att känna vinden mot ansiktet, att känna dofter från träd och blommor och se insekternas outtröttliga kamp för överlevnad.

Ett av mina tidigaste minnen, av speciellt blommor, är min mormors dahliarabatt. Eftersom jag var liten så var blommorna jättestora med underbara färger och jag kände mig som prinsessan i blommornas sagoland.

På senare år har jag försökt återskapa lite av det sagolandet i min egen rabatt. Resultatet börjar synas även om det kräver mer jobb än jag hade en aning om som barn. Så fort frosten sticker fram nosen så ska lökarna grävas upp,tas om hand och förhoppningsvis överleva vintern på ett ställe där de inte har det för varmt eller för kallt, när våren kommer ska de väckas försiktigt i krukor för att sedan planteras ut när det är varmt nog, men allt jobb får sin belöning när de blommar!!

Nu njuter jag varje dag av blomprakten och om jag lyckas att ta hand om dem i vinter också,så ska jag köpa flera och utöka rabatten till nästa sommar. Kanske, kanske kan jag då krypa ihop under dem och kanske, kanske får jag se hur sagoprinsessan har det i min egen sagovärld.

Mina medaljer

Mina medaljer

Att titta på os-sändningar är kul tycker jag,det är så många fantastiskt duktiga idrottsmän/kvinnor som satsar allt och kämpar i sin idrott och det ger oss som vill titta massor av spännande och känslomässiga stunder i tv-soffan.

Som ni förstår tillhör jag inte de av mina medsystrar som lider av att tv-tablån inte ser ut som vanligt,tvärtom jag hejar och håller tummarna, gläds när det går bra och tycker synd om dem när det går dåligt.

 Naturligtvis minns jag också mina egna framgångar på idrottsarenorna! För säkerhets skull ställde jag bara upp i de tävlingar som garanterat gav medalj om man bara lyckades ta sig i mål.

På åttiotalet deltog vi i ”gåing”-tävlingar och på senare år förgyllde jag även några ”Vårrus”med att promenera.

Min medaljsamling innehåller också järnmärket i orientering , den fick jag redan i skolan och den gavs till alla barn som lyckades ta sig ut ur skogen på ungefär rätt ställe.

Fylld av nostalgi radade jag upp medaljerna, en liten stund funderade jag på att slänga ut de antika glasen ur vitrinskåpet för att placera troféerna där istället, men jag besinnade mig och la tillbaks dem i lådan, kanske barnbarnen kan få lön för min möda, medaljerna har ju i alla fall skrotvärde!!

Varför...?

Varför jag har döpt min blogg som jag gjort kanske någon undrar, om ni inte har gjort det så kommer förklaringen i alla fall.

Det är härligt med utveckling tycker jag och trots att jag är extremt misstänksam mot saker med knapp och sladd i väggen så har jag upptäckt datorn även om det tagit lång tid.

Ibland mina jämnåriga och äldre finns det ett visst motstånd, absolut inte hos alla, och det är lite ”inne” att säga att man inte har tid alt. inte förstår det här med data. De flesta arbetsplatser kräver numera ett visst kunnande av oss och erbjuder dessutom introduktionskurser så hoppa på tåget! Dessutom erbjuder cybervärlden massor av skoj: Man kan surfa om vad som helst som intresserar, man kan hålla kontakt med vänner och släktingar mycket lättare och man kan bara ha roligt t.ex. skriva själv, spela spel m.m. utan att det behöver ta extra tid från dammsugaren eller träningspasset.

Eftersom jag tycker att det är väldigt roligt att skriva så har det öppnats möjligheter genom bloggen, dessutom ett stort TACK till min dotter som visade hur man skulle göra.

Det kanske inte finns något att skriva om kanske man tänker men det finns det! Se Dig omkring, notera vardagshändelser eller ta tillfället i akt och berätta hur det var när ni var unga, det är ju inte så förskräckligt länge sen (eller hur!) men många ungdomar idag kan inte tänka sig en värld utan mobiler, datorer eller TV och det vet ju vi 60+are allt om.

Jag har själv väldigt svårt att tänka mig vardagen utan min lilla ”Bettan” (min dator) och jag kommer att skriva i min blogg så länge jag orkar.Det  sista är en uppmaning till alla äldreboenden: se till att installera internet för snart kommer vi och vi är många!!!

Jag skriver inte varje dag för trots allt har jag också både jobb och dammsugare men ibland kommer idéerna och då är det härligt att kunna sätta dem på pränt.