Änglar

Att det finns änglar omkring oss det är jag övertygad om.

 De finns med i vår vardag på flera sätt.

 Kanske säger vi till partnern eller arbetskamraten: ” Oh, du är en ängel” när han eller hon gör någonting för oss.

 Kanske säger vi att det lilla sovande barnet ser ut som en ängel.

 Kanske säger vi också om det lite mer utmanande barnet: ” Han/hon är minsann ingen ängel”.

 Kanske beundrar vi de änglar vi ser på målningar, bokmärken eller andra bilder och förundras över hur vackra och lugna de ser ut.

 Många gånger önskar vi nog att vi vore lite mer änglalika själva, kanske skäms vi när tålamodet tryter och vi snäser av någon, kanske känns det hemskt djupt inne i oss när vi skällt ut någon eller rutit åt ett barn. Änglarna bannar oss inte för det, de ser bara hur trötta vi är och de vill så gärna hjälpa oss.

 Hur???

 Kanske räcker det med att gå ut en stund, känna sol eller regn smeka Din kind eller lyssna till fågelsång och trädens sus.

 Leta upp en vacker blomma, riktig eller bild, och titta riktigt noga på kronblad och färgskiftningar.

 Det räcker kanske för att Du ska känna igen din ängel och låta henne/honom trösta Dig en liten stund.

 Låt änglarna lysa upp Din dag särskilt nu när vintermörkret närmar sig, när ”julstress” och ”måsten” ser ut som oöverstigliga hinder framför Dig.

 Att jag först nu på ”gamla dar” har insett hur mycket jag har änglarna att tacka för under mina mest hektiska år betyder inte att det är försent att tacka dem och de fortsätter att hjälpa mig att uppskatta allting omkring mig.

 Så TACK alla änglar, synliga och osynliga som har givit och ger mig så mycket!

Tankar om hösten.

Hösten gör mig förväntansfull.

 Hela naturen borrar ner sig under ett varmt täcke av nedfallna löv och under plogfårorna döljer sig den skimrande våren och sommaren.

 Djupt inne under knopparnas luddiga höljen finns anlagen till skir och späd grönska och under rabatternas yta finns liv och nya anlag.

Och vi människor då?

 Under våra trötta anletsdrag och uppgivna suckar finns det, djupt därinne, frön till nya tankar, minnen av varm sommarsol och blommornas färg och doft.

 Vi måste inte vara störst och bäst, vi måste inte äga mest för vi har ett djupt och innerligt inre.

 Stanna upp!

 Fundera!

 Vänd näsan mot duggregnet och känn att Du lever här och nu.

Krafsa lite på ytan av Din rabatt, kanske ser Du en skymt av hemligheten därnere, kanske rumpan av en daggmask som rymmer förskräckt när den känner höstkylan.

 Lätta lite på Ditt inre, kanske hittar Du en önskan, en längtan, en tanke som Du kan vårda ömt.

Se framåt men glöm inte ögonblicken!!

Genom en bussruta!

Häromdagen var jag på utflykt!!

  Det har jag i och för sig varit många gånger men den här gången var det lite annorlunda.

 Jag behövde inte räkna så att rätt antal barn kom dit och hem, jag behövde inte springa iväg med någon till en toalett och kunde äta vad jag ville i lugn och ro.

 Den här gången var jag en i en grupp med betydligt högre medelålder och kunde lämna räknandet till någon annan d.v.s.en busschaufför.

 Resan gick till Österlen med ett första stopp i Rydsgård där man ,förutom lunch och kaffe, fick veta allt om fårull.

 Det var en s.k." ullresa" alltså och det var jättekul.

 

. Det jag uppskattade mest var ändå resan till Kivik. Vår fantastiske förare valde småvägar hela tiden och utanför fönstret bredde hela Österlen ut sig, han pekade ut små byar, slott, sevärdheter och naturinslag med stor kunnighet och entusiasm.
 Så småningom byttes utsikten mot ändlösa rader av fruktträd, vi gjorde ett stopp vid musteriet och till slut var vi framme vid huvudattraktionen:

Äppeltavlan!!

 Den var otroligt fin och massor av äpplen hade formats till paradisets lustgård.

 Jag är så glad att jag kom iväg på den här resan och nu har jag fått ”blodad tand”, det blir säkert flera utflykter!!