Nu har jag givit upp!!
Jag köpte den idag, den lilla
fickalmanackan som jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva efter att jag
bytt ut yrkeslivet mot en betydligt skönare pensionärstillvaro.
Jag har
visserligen en telefon där man, säger de, ska kunna skriva in allt av
betydelse.
Dit har jag inte kommit ännu trots att jag blivit en hejare på
”sms”.
Det känns mycket tryggare med papper och penna så efter att ha blandat
ihop datum vid två tillfällen den senaste månaden så finns det ingen tvekan:
almanacka blev det!
När beslutet väl var fattat kom nästa problem, var finns en
liten enkel bok med bara datum och en liten rad för anteckningar?
Det finns en
massa vackra, rikt dekorerade konstverk där man kan lära sig en hel del om
världen.
Det glättade papperet halkar lätt igenom den färgkoordinerade ringryggen
och när man helst vill kan man plugga in alla kemiska beteckningar bl.a.
Till slut valde jag den minsta storleken, dekorerad med
kattungar på framsidan och förmodligen avsedd för lågstadiet, men den fungerar
nog för mig.
Det viktigaste fick plats d.v.s. möten och tidpunkter så nu kan
jag också gräva fram en ”agenda” ur handväskan när tid och plats ska bestämmas.
I bästa fall kommer jag ihåg att kolla i den ibland också så att jag inte
missar något viktigt….!
