Vintertid

Har vi nu gjort allting rätt?

Trädgårdsmöblerna är inne, pelargonerna nedburna i källaren, växthuset städat och alla klockor omställda.

Nu väntar vintertiden!

 Den känns trots allt ganska löftesrik för under alla höstplöjda åkrar kryllar det av liv.

 Alla rimfrostklädda trädgrenar gömmer alldeles klara knoppar som ligger och vilar under sitt luddiga hölje och varje isig vind har någon gång varit en stilla sommarbris.

 Varje gång locket går upp på burken med de frysta jordgubbarna så kommer en minnesbild av hur de solmogna bären såg ut i somras och sockerärtorna smakar lika gott nykokta idag som när de skördades, tack vare frysen.

Snart fyller vi våra hem med alla sorters ljus och lindar ljusslingor runt de kala grenarna på fruktträden. 

Vi firar jul och värms av gemenskap och glädje.

 Efter helgerna blir det ljusare och sen är det dags att bära upp pelargonerna igen, så det här är ju bara en parentes som vi ska igenom, eller hur?

”Glädjens skog sprakar av höstens färger.

Lugnets skog är mossgrön och varm.

Havets ljusblå styrka når fram till mina bara fötter.

En ängels vinge snuddar vid min kind.”

Merci....

Vi har en ny familjemedlem…

 Wilma heter hon, en fransyska med runda former som dessutom är klädd i en silvergrå/grön/blå kreation värdig modehusen i Paris.

 Hon har kommit till oss för att ersätta den grå arbetshästen vi hade förut och står nu och glänser på uppfarten medan hennes föregångare väntar på att bli omhändertagen av någon entusiastisk hemmafixare i bilbranschen.

Ja, ingen missförstår väl detta…?

 Hon är alltså en bil och eftersom vi båda föll för hennes bild och utseende redan på skärmen så är hon nu vår och hon öppnar värdigt sina dörrar för oss när vi vill åka en sväng.

 Hon har några år på nacken men hon bär dem med heder och har tydligen alltid varit noga med sitt yttre så hon ser mycket ung ut för sin ålder.

Hur ska man nu sköta om henne?

 Förutom den vanliga omsorgen med bensin och tvätt menar jag. Måste man smörja henne med Brie och Gorgonzola?

 Måste man hälla franskt lantvin i spolarvätskan och kanske ”glömma” tidningen Elle i handskfacket. 

Ja, ja det visar sig så småningom, tills vidare bara beundrar vi henne och njuter av att åka med henne. 

Men man måste säga ”bonjour” varje morgon

 annars ….

Reflektioner

Så har det gått en arbetsvecka igen, tänk så fort de går nuförtiden.

 Vad har då hänt?

 Jo, vi har haft ett par underbart vackra höstdagar, vi har haft de första morgnarna med frost och vi brottas dagligen med motsträviga små fingrar som ska försöka hitta rätt ”hål” i sina nya fingervantar. 

 Vi tittar på löv och konstaterar att de faller ner, fler och fler för varje dag,

 Vi har plockat äpplen och päron från träden i trädgården och gläds åt skörden av champignoner som nu ligger i frysen 

Jag har anmält mig till den traditionella julkransbindningen och varit ”ute” och ätit med den byalagsstyrelse som jag tillhör. 

Tänk så mycket det händer på en vecka när man tänker efter och så skönt det är att reflektera och glädjas åt allt man fått vara med om.

 Dessutom har jag lärt mig att det finns "flygande" spindlar!!

 Nu kryper jag inomhus och håller helg!

Uppfinnare, se hit!!

Att vi som bor på landet har väldigt närgågna grannar ibland det vet vi ju. Ja, nu tänker jag inte på dem som bor i husen bredvid utan på de små besökarna som ständigt finns runt omkring oss men som vi mest ser till på hösten,gnagarna alltså!!

För vår del har vi en alldeles otroligt duktig katt som tar många,många men när inte ens han orkar mer utan ligger stilla och däst i närmaste stol och rapar istället för spinner då får man ta till det ”tunga” artilleriet

. I växthuset blir det råttfällor! Därute hade vi lagt solrosor på tork för att kunna ta hand om fröna och använda dem som fågelmat i vinter. Råttorna hade missuppfattat det och tog för sig av det dukade bordet ända tills....Ja, fällorna fungerade!!

Inomhus är det musfällor som gäller och särskilt om kvällarna kan man höra dem smälla igen i skåpet under diskbänken.

Nu kanske någon tycker att vi är förfärligt elaka mot de ”snälla” små djuren men jag resonerar som så: ”jag går inte hem till dem och gnager så då behöver inte dom besöka mig heller.”

En annan sorts husdjur ,listiga, smygande och tystlåtna det är dammråttorna. De ligger på lur under soffor och sängar, först som ett litet ofarligt grått pulver och sen när man minst anar det har de blivit stora och feta och anfaller utan förvarning. Visst, de kan bekämpas med ” snabeldraken” men tänk så mycket enklare det vore med fällor för dem också! Då kunde man bara tömma fällorna emellanåt och det skulle ju spara både elström och städtid.

 Snälla,snälla finns det inte någon som kan uppfinna sådana, tänk vilken fart det skulle bli på den försäljningen!