Ibland känns det som om en människa, som man aldrig träffat
förut, är någon som man alltid har känt.
En alldaglig händelse eller ett
spontant möte kan innehålla så väldigt mycket.
Man kanske bara ses ett fåtal
gånger, det man pratar om är ganska ”vanligt” men har ändå förmågan att stanna
i minnet.
Det har nyligen hänt mig och det väcker alltid min förundran och
nyfikenhet .
Troligen kommer vi inte att ses igen men minnet av hennes
varma blick och genuina intresse av vårt samtal kommer att bestå.
Frågorna blir
många: har vi mötts tidigare?
I så fall var?
Det kanske till och med var i en
annan värld, har vi haft ett gemensamt förflutet?
Jag vet inte men faktum
kvarstår, jag tror att man möter de människor som man behöver just då.
Det
gäller att ta till vara de stunderna och hoppas ( det är jag säker på) att hon
kände likadant.
