Jaha, det är ”memiler”
de heter!
När det presenterades nya ord i vårt svenska språk under veckan var
det faktiskt flera stycken som jag aldrig hört förut och ännu mindre använt.
Ordet ”memil” blev en aha-upplevelse i alla fall för det ser vi väldigt många i
trakten där vi bor. De förekommer under alla årstider, även om de inte är fullt
så många under vinterhalvåret, och lyser upp den grå vardagen med sina lysande
dräkter.
Ja, jag menar de cyklister som kör på träningscyklar iförda färgglada
lyckrakläder.
Vi har idealiska förhållanden för cyklister, asfalterad väg med
ganska sparsam trafik och dessutom en rejäl upp, alt.nerförsbacke.
För oss
vardagsåkare är backarna inte lika uppskattade, om man kommer från ”fel”håll
alltså, men memilerna gillar dem har vi märkt.
Att de trivs med sin motion framgår klart och tydligt när de
kommer i stora klungor glatt hojtande till varandra eller sammanbitet pustande
på väg uppför.
När de väljer att åka åt andra hållet, alltså nerför, så hinner
de inte prata då hör man bara ett sus och sen har de försvunnit i horisonten.
Det kan innebära risker för oss vanliga, t.ex. morgonpromenaden till brevlådan
för att hämta tidningen kan innebära livsfara om man inte ser sig för när man
sticker tårna utanför tomtgränsen.
Det känns i alla fall skönt att veta vad de heter!
Nu ser
jag fram emot att hitta ett ord för de jättelånga ”tåg” av motorcyklar som
använder samma väg, inte för att motionera utan för att njuta av utsikt och
natur under ljumma sommarkvällar.
Det händer en del på landet, eller hur?
Men det finns inget
bättre ställe att bo på tycker jag, bara jag kommer ihåg att akta mig för ”memilerna”.