Det gläder mig mycket att det åter har blivit populärt att
handarbeta.
Under många år har vi som handarbetat ansetts lite ”mossiga” och
gammaldags men nu börjar tidningarna fyllas av stick och virkbeskrivningar igen
och det är jättekul tycker jag.
Själv hade jag en farmor som med en ängels tålamod lärde mig
att hantera nålar, stickor och virknålar.
Jag var inte så gammal, 8-10 år tror
jag, och hon stod ut med alla tappade maskor, alla ”knutar” på tråden och alla
stenhårda alster som följer med de första försöken.
Under hela mitt liv har det ”givit” mig jättemycket att
kunna omvandla garn och tyger till det jag vill.
Det är avkopplande och min
kreativitet och fantasi har kommit till användning på många olika sätt.
När barnen
var små bar de många hemslöjdade plagg men numera är t.o.m. barnbarnen för
stora och det är inte lika tufft att bära stickade grejor idag.
Men jag
fortsätter, numera blir det barntröjor som jag lägger på hög, ibland säljer jag
någon tröja eller också ger jag bort dem, huvudsaken är ju att jag har något
att sticka.
Broderar gör jag gärna också, det känns så bra med en ”egenbroderad”
duk på bordet och även om det inte är lika populärt ännu så kommer nog den
trenden igen så småningom.
Jag hoppas att inte alla ”syslöjdslärare” ger upp utan att
de fortfarande lär ut grunderna eller att det finns farmödrar och mormödrar som
också har tålamod och kunskap, för trots att vi är så moderna så behöver vi
jobba med händerna,ibland på andra sätt än att trycka på knappar.