Att flytta snö....!

Under natten har naturen bestämt sig för att flytta snö!

 

 Under förmiddagen har jag bestämt mig för att flytta tillbaka den!!

Beväpnad med kvast, och snöspade gick jag till attack.

 Först gick det ganska lätt, eftersom det har varit oavbrutet blåsande från öster under fjorton dagar så har det mesta av snön lagt sig tillsammans och lämnat ganska stora delar av uppfart och grusgång snöfria men inatt måste det ha hänt något…

Nu gällde det att var listig!

 Hm… Om jag sopar snön åt det hållet så kanske den stannar där?

 Om jag lägger en snöhög strategiskt strax till höger om uppfarten så kommer snöplogen att ta den med sig ,eller…?

Egentligen är ju snö vackert.

 När den formar sig efter träd och grenar och när man tittar närmare på den och kanske lyckas få syn på en perfekt formad snöstjärna då kan man förundra sig över naturens fantasi och idérikedom.

 Just idag beundrar jag mest mitt arbete och funderar på hur länge det får vara så.

 Mera snö till natten har de lovat så jag antar att snöhögarna har flyttat tillbaka i morgon och att jag kommer att höra ett stilla fnissande från drivorna när jag ger mig ut igen.

 För jag ger mig inte!!

Kampen fortsätter!!

Snart är det vår! Hurra!!

Träd och vindar.

Att vara ett träd under den här hösten och vintern kan inte ha varit lätt.

 Ideligen har det kommit stormar, kulingvindar och friska vindar som har ruskat om grenar och trädkronor.

 Kommer de ens ihåg de varma sköna sommardagarna då de fick sträcka sina vackra lövklädda grenar mot den blå sommarhimlen?

 Kommer de ihåg den härliga sensommaren då frukten mognade i solen eller de underbara vårdagarna när bin och fjärilar virvlade runt nyutslagna blommor och blad?

De senaste dagarna har alla träd haft fullt upp med att hålla kvar alla sina grenar, att hålla emot så att inget av stammen skulle knäckas av att hela tiden stå lutade åt samma håll samtidigt som kylan har krupit längre och längre innanför barken.

Bara de håller ut lite till så får de snart räta upp sig och sträcka sina grenar mot himlen igen.

 Då kommer de tacksamma småfåglarna och pryder de kala grenarna med sina färgglada fjäderdräkter, solens vinterstrålar kommer att smeka de skrovliga stammarna och trädens tacksamhet kan vi känna som en stilla bris.

Vinden har krupit innanför skinnet på oss också i år, vi har stretat på framåtlutade och förskräckt gått mellan fönstren för att kolla att alla delar på hus och andra ägodelar har hållit sig kvar på tomten. 

Tack och lov har de gjort det och nu kan vi också välkomna lugnet, småfåglarna och vintersolen för nu är det väl färdigblåst, eller…..?

Fredagsmys!

En gång om året har vi ett väldigt traditionellt och annorlunda ”fredagsmys”.

 Det består av två påsar pop-corn 

 ( helst poppade på  torsdagen ) nål och tråd och en stor portion tålamod. 

Det är dags för årets julgransplundring alltså.

 För ganska många år sedan nu fick jag för mig att pynta den stackars avklädda och barrande granen med girlanger av pop-corn, chips i form av stjärnor eller hjärtan och vissa år lite godis också.

 Det slog mycket väl ut bland barn-barnen, så till den milda grad att, trots deras stigande ålder, så kom frågan redan i advent: 

-          Mormor vi ska väl ha julgransplundring i år också?

Naturligtvis ska vi ha det!

 Så därför ägnar vi just den här fredagskvällen åt att trä pop-corn på snören.

Vitsen med att starta redan på torsdagen är att de då får en härlig seg konsistens som gör dem lätta att sticka nålen i, sen att de inte är så goda tar vi med ro, bara de hänger där.

Dansen går förståss runt den nypyntade skapelsen, både” små grodorna” ”musikanterna” och ”jungfru skär” genomför vi medan barren yr, sedan ”plundrar” vi den på allt ätbart och slutar med att hiva ut  den förvånade granen i kylan.

En äkta fiskdamm avslutar festandet, sen känner vi att julen verkligen är slut för denna gången men som vi sjunger som slutkläm:

 ”Men till nästa år igen kommer han vår gamle vän”.

Ett tips på pynt alltså, en pop-corngirlang är ju aldrig fel, det funkar ju året runt men vi håller oss till mysandet en fredagskväll i januari.

Glad januari!!

Så var alltså de stora helgerna slut för denna gång.

 För vår del inramas de så praktiskt av födelsedagar inom familjen. 

Vi startar med att sjunga ” Ja må hon leva” den 20:e december och avslutar med samma sång den 6:e januari.

Dessemellan har vi: ätit julskinka, öppnat paket, sjungit julsånger, druckit glögg, tänt ljus, druckit champagne, ätit hummer, struntat i mellandagsrean, tittat på raketer och tagit ”fel” på dagarna.

En helg ungefär som vanligt alltså.

Nu ägnar jag mig mest åt att kolla varje dag om det har blivit lite ljusare, det är viktigt för mig som ni nog redan vet, och det har det faktiskt, Hurra!!

Nu gäller det bara att njuta av det här med ljuset så att jag inte återigen står där i juni, när det vänder tillbaka, och känner att jag har missat någonting.

Lika roligt som det är att ta fram julsakerna och pynta i december, lika skönt är det att plocka undan tomtarna och ljusstakarna när helgerna är slut.

 Nu återstår bara julgranen och den får snällt vänta på den traditionella ”plundringen” men sen är det fritt fram för ljuset att flöda in genom fönstren igen.

Att fylla dagarna är inte svårt.

 Det är konstigt nog en av de vanligaste frågorna jag har fått under mitt första halvår som pensionär.

Det verkar som om många är rädda för att inte hela tiden ha almanackan full, för att inte vara behövda eller uppskattade genom att göra någonting hela tiden.

 Det är fantastiskt när man kan välja att göra det man vill och om det nu är så att man vill sitta i fåtöljen en hel dag så är det ok det också.

 Jag erkänner… det har tagit lång tid för mig att inse det, men nu vaknar jag varje morgon med att glatt fundera på om jag ska handarbeta, läsa, promenera eller kanske t.o.m. städa och innan jag vet ordet av så har jag, nästan varje dag, gjort allt det där och haft det fantastiskt skönt under tiden.

Till er alla som kämpar på i vintermörkret sänder jag tankar många gånger om dagen och hoppas att ni hittar glädje i vardagen.

 Glad januari!!