Förändring?

Det har inte blivit så mycket skrivet på min lilla blogg på sistone.

 Det beror helt enkelt på att jag inte kunnat hitta något att skriva om.

 Det känns som om jag har skrivit om trädgården och de vanliga händelserna flera gånger.

 Inget fel på att skriva om vad som händer i naturen men det blir lite tjatigt så nu har jag bestämt mig för att ändra lite grann.

Jag startar med ett ”biografialfabet”, en kul grej som jag inspirerades av i en bok.

A= Annika (det heter jag)

B= Broström  (det hette jag en gång)

C= cyklar ( det gör jag gärna)

D= döttrar (två stycken underbara)

E= Ellen (mitt andra namn)

F= Fem barnbarn (underbara de också)

G= Glad och positiv (för det mesta)

H= handarbete (ett stort intresse)

I= Ingen festprisse (kvällstrött)

J= Jo-Jo bantar (det går sådär)

K= Kan (jonglera med tre apelsiner)

L= Läser gärna (det mesta)

M= matlagare (när spisen är ledig)

N= nyfiken (på nya saker och människor)

O= Ove ( min älskade man)

P= planerar gärna (i god tid)

Q= Qvinna (ja, självklart)

R= Radiolyssnare (måste höra vad som händer, se bokstaven N.)

S= svärsöner (två fantastiska)

T= trädgårdsarbete (härligt)

U= utflykter (långa eller korta, alla lika bra)

V= Vatten (gillar bad och simning)

X= kromosom  ( inuti någonstans)

Y= yrke (barnskötare i drygt fyrtio år)

Z= ”z-er” inte så bra (utan glasögon)

Å= återvinner ( det mesta)

Ä= Älskar (familjen och naturen)

Ö= Övervunnit (min spindelfobi)

Känner ni mig bättre nu? 

 Så småningom ska jag försöka berätta mera, kanske med hjälp av speglar t.ex. backspeglar, fickspeglar och speglar som visar hur det ”ser ut” just nu.

 Vi hörs!!

Glad vår!!!.

Alla kan inte vara favoriter.

Att jag tycker väldigt mycket om blommor det är välkänt bland alla som känner mig.

 Även om jag beundrar alla blommors skönhet och växtkraft så är det ju oundvikligen så att jag har favoriter.

 

De är många de också men dit hör faktiskt inte pelargonerna.

 De är vackra, javisst, färgrika, tåliga och de ”gör” sig utmärkt i krukor och amplar under sommaren men favoriter….?

 Trots det så har jag ganska många och de som finns har jag haft i många år.

 Det verkar som om de, trots min tuffa behandling, vill visa mig att de klarar sig i alla fall.

 Vinterförvaringen brukar gå till så här: Runt Alla Helgons  dag i början av November så kommer jag på ” Visst ja, pelargonerna”.

 Då åker de ner i källaren, blir hopträngda under en hylla och får nöja sig med det vinterljus som ett pyttelitet källarfönster erbjuder.

 Sen är de bortglömda, eller nåja, faktiskt så brukar jag komma ihåg dem varje julafton, då knyter jag ett rött band runt vattenkanna och ger dem en liten skvätt.

 Kanske är den dagen så intimt förknippad med godhet och givmildhet så att det gäller även pelargonerna.

 I början av mars kommer tanken igen ”Visst ja, pelargonerna” då kommer de upp ur källaren, in i uterummet, får en rejäl klippning kanske ny jord (om jag har någon hemma, annars får de vänta) och vatten.

 Efter ett par veckor åker de ut för då behöver jag platsen i uterummet till annat och då är de redan gröna och välmående den omilda behandlingen till trots.

 Jag tror att de varje år ”pratar” ihop sig, bestämmer sig för att göra sitt allra bästa och visa den där tråkiga tanten att ”VI KAN”.

 Ja, det är värt all beundran!!

Det är ungefär samma förhållande mellan mig och julstjärnor, de är inte heller på favoritlistan men vackra när de blommar.

 Jag har slutat köpa dem själv eftersom det vid ett par tillfällen har hänt att jag trots öppna fönster, korsdrag och omild behandling fått dem att blomma om så därför chansar jag inte längre.

 Trots allt måste man ju vara rädd om allt som lever och det gör ju blommor i allra högsta grad.