Ett avbrott i vardagen

Vilket fantastiskt avbrott i vardagen…

. Att i både regn och solsken få uppleva en av våra europeiska huvudstäder har verkligen varit fantastiskt.

 En sådan otrolig blandning av ny och gammal byggnadsstil, av blommor och trädgårdskonst i alla färger och former och av folkliv från alla kulturer.

Av detta förstår ni att jag har gjort en ”resa” på riktigt och den gick till London.

 Det huvudsakliga skälet var ett besök på” Chelsea  Flower  Show”, en stor blom och trädgårdsmässa som firade 100-årsjubileum, men den innehöll dessutom turistande från övervåningen på bussar, och  promenader på gator och torg där man riktigt kunde känna historiens vingslag.

. På vissa gator och torg fick man dessutom hålla sig undan från glada tyska fotbollsälskare som firade segern redan före matchen genom att länsa pubarna på allt drickbart, de behövde nog klara struparna eftersom de var glada och sjöng! en hel del också.

Trots trafikstockningar och massor av folk såg eller träffade jag inte en enda irriterad bussförare eller serveringspersonal

. Alla glada och vänliga människor bär jag verkligen med mig förutom alla synintryck.

Den här ”resan” kommer jag att bära med mig i vardagen länge, länge….

Alla dessa påsar...

Nu handlar det verkligen om återvinning!

 När jag såg en liten bild i en pysseltidning så kom jag ihåg dem… plastmattorna som man virkade på 70-talet!

 På den tiden köpte vi färgade plastband och tillverkade mattor i långa rader, till toaletter, hallar och altangolv.

Idag kommer alla dessa plastpåsar som följer med alla inköp verkligen till pass.

 Särskilt de styva färgglada som man får i klädaffärer, de är inte så bra till soppåsar utan tar mest plats i skåpet men  jag har tagit dem till nåder igen, klippt dem i smala remsor och virkar nu för glatta livet.

 De kommer inte att ligga under vardagsrumsbordet men är ganska praktiska i uterum och växthus, bara att spola av när de blir smutsiga och sen bara att kasta när de inte gör tjänst längre.

Lite trögt är det ibland att få ”trådarna” att löpa men då kom jag ihåg knepet vi hade för 40 år sen och det fungerar fortfarande d.v.s. handkräm på virknålen.

Kul är det att virka dem och vilken insats för miljön….!

Belöningen

Att jag tycker om alla sorters handarbeten och annat pyssel det har ni nog förstått.

 För det mesta är det inte särskilt inkomstbringande men det är oerhört givande på andra sätt.

 Man får utveckla idéer och kreativitet, man ”tillverkar” saker precis som man vill ha dem och det är lugnt och rogivande i vår snabba vardag.

 En belöning för mitt ”arbete” som gläder mig varje år är mitt stora magnoliaträd.

 För mer än tjugo är sedan hjälpte jag en av mina dåvarande arbetskamrater att färdigställa en stor kofta, hon hade börjat men gav upp och till min stora glädje blev hon mycket nöjd med resultatet.

 Så nöjd att jag fick ett presentkort i en trädgårdsaffär och där köpte jag det lilla trädet som nu har vuxit sig ordentligt högt och varje år i maj månad är det översållat av stora rosa blommor. 

Jag njuter av både blommor och blad och skickar varje år en tanke till givaren, som utan att veta om det, gav mig en återkommande belöning för mitt handarbetande.

Blomningen är kort men min glädje i att pyssla och handarbeta det håller i sig,

 Tack och lov!

Lite konkurrens har pysslandet just nu av allt trädgårdsarbete som jag mer än gärna tar itu med.

Mest handlar det om ogräsrensande men också en del planterande och frösådd.

 På sätt och vis är det ju också handarbete….

År vi ute och "reser"?

Tänk så många ”resor” vi gör nuförtiden! 

Jag tänker inte bara på semesterresor i Sverige eller till utlandet,

 jag tänker inte heller på de dagliga resorna till jobb och skolor. 

Nej, jag tänker på det väldigt vanliga uttrycket att man har gjort ”en resa” när man varit med om någonting.

Allt som oftast när någon berättar om en upplevelse så säger de att de gjort ”en resa”.

 När jag hör det ser jag för mig en överfull tågvagn t.ex. från Indien där folk hänger utanför tåget därför att det alltid är massor av människor som ska ”resa” så att inte alla får plats.

Vad kommer alla sådana uttryck ifrån egentligen?

 De dyker upp plötsligt, blir ”inne” och försvinner efter en tid för att ersättas av något nytt modeord.

 En hel del sådana uttryck har man hört genom åren och eftersom jag har livlig fantasi så har jag mest roligt åt dem.

Första gången jag hörde att någon ”gått in i väggen” så såg jag framför mig hur den stackars människan borstade murbruk ur håret och la en kall kompress på bulan i huvudet.

 För mig är det mera synd om en som blivit ”överansträngd” för så har det också hetat. 

De som har gjort erfarenheter, lärt sig någonting eller varit med om något omvälvande är nog de som numera gjort ”en resa” och huvudsaken är ju att de är nöjda och glada. 

Det ska bli spännande att se och höra vad nästa uttryck blir, hoppas att det blir något som kittlar min fantasi!!