Heja Sverige

Så här i OS-tider blir jag nostalgisk och minns mina egna insatser i skidspåret 

Naturligtvis hejar jag på alla våra duktiga åkare som gör så fantastiska tider och vinner så många medaljer.

Spännande är det också att följa med i referaten och med mina egna erfarenheter i ryggen så åker jag perfekt framför TV och radio, tryggt förankrad i fåtöljen.

 

Mitt egna, och enda, lopp gick av stapeln för snart femtio år sedan.

  I mitten av sextiotalet var jag på ett konfirmandläger i trakten av Orsa och varje dag var vi ute och åkte skidor i det, som jag minns det, härliga vädret.

 Avslutningsvis hade vi en skidtävling, hur långt vi åkte minns jag inte, men att jag vann det minns jag!!

Svettig och segerrusig tog jag emot förstapriset…en termos!

 Den var vit och fin idag hade den varit ett samlarobjekt på vilken nätauktion som helst men tyvärr så träffade den ett hårt golv bara en kort tid efter prisutdelningen och finns nu bara kvar i mitt minne.

Kanske är det anledningen till att jag tycker det är så kul med sportsändningar från skidspåren?

Tillsvidare är min prishylla alltså tom men vem vet det kanske finns någon veterantävling som kan rätta till  den saken....?

Ålder och lärdomar

För det mesta tänker vi 60+-are inte så mycket på ålder, i alla fall gör inte jag det, men emellanåt slår det mig!!

Frågan dök upp häromdagen när jag såg en ung, snygg, häftigt klädd och tuppkamsförsedd herre som intervjuades i TV-rutan.

 Under hans namn stod det nämligen ”professor”.

 För mig är professorer och docenter, överläkare m.fl   äldre herrar med bekymmersrynkor i pannan.

 De har alla pondus i diskussioner och verkar bära sina studieår som ett tyngande ok om axlarna.

Någonting har alltså förändrats, dagens unga vetenskapsmän och professorer verkar ta sitt jobb på allvar utan att för den skull krypa in i kritstrecksrandiga kostymer, hornbågade glasögon och allvarlig uppsyn.

Tack och lov att det går framåt!!

 Nu gäller det alltså att hänga med, lära sig att lita på vad de små pojkarna säger och gratulera dem till klädvalet.

Jag hoppas att de gamla” lärde” männen har lättat på slipsen, sparkat av sig skorna, krupit upp i soffan och lärt sig njuta av att de nya ”lärde” är precis lika duktiga som de själva var.

Själv jobbar jag på det….!