Försäljarnas fasa

Idag har jag varit en typiskt tråkig kund, en sådan som vi försäljare (ja, jag är ju själv en sådan ibland) inte gillar d.v.s. en person som bara tittar och fäller kommentarer som:”Jag ska bara gå en sväng” eller ”jag har nyss kommit”, ”jättefina saker ni har” o.s.v. o.s.v.

Det praktiserade jag på Antikmässan i Helsingborg idag, jag köpte ingenting men gick runt och bara tittade. Det är inte de stora ”fina” sakerna som intresserar mig utan det som har använts av många händer till vardags och till fest. De sakerna har ofta blivit lite skamfilade och nötta och det får fantasin att skena iväg med mig. En annan sak som fascinerar mig är mönstren, hur tänkte formgivaren? Vad var det han/hon såg och blev inspirerade av till just den dekoren?

Det finns verkligen mycket att upptäcka runt omkring oss och alla, även de vanligaste, sakerna har en upphovsman eller kvinna som har sett det vackra och trott på sitt mönster. Så med plånboken ganska intakt kom jag hem och tog en extra titt på den lilla rosiga äggkoppen som jag köpte på loppis förra veckan och som, enligt antikhandlarna, skulle kosta 150 kr!

På loppiset lämnade jag fram mina två femkronor och var mest glad för att äggkoppen var så söt och att den som ritat mönstret blivit inspirerad av en nyponros.