Valborg i backspegeln.

Så har det då varit valborgsmässoafton.

 I år visade den upp sitt allra vackraste ansikte.

 Det var sol, nästan vindstilla, vacker sång (det är jag stolt över eftersom jag var med själv), talaren hälsade våren och scouterna väntade tålmodigt med sina facklor på att få tända på.

 När elden tagit sig syntes den säkert miltals och den riktiga valborgsstämningen infann sig detta år också.

På valborgsmässoafton tittar jag alltid i backspegeln och där hittar jag varje år en ung flicka som upplevde sin allra första skimrande förälskelse just en valborgskväll.

 Elden var mycket mindre än den som jag just stått vid och runt den satt ett litet kompisgäng med korv på pinnar.

 De sjöng och spelade gitarr, de valde all musik som var populär då i slutet på 60-talet, men också sommarvisor och vårsånger.

 Om det lät vackert var inte så viktigt, det var sammanhållningen och ansvaret de fått att sköta firandet på egen hand som gjorde dem extra högtidliga.

När natten nästan blivit morgon ser jag hur den unga flickan sitter kvar med ”drömprinsens” arm runt axlarna. I den falnande elden ligger några äpplen för att stekas men de glöms bort och soluppgång och fågelsång är vittnen till hur flickan får sin allra första kyss.

Efter några månader gick ”prinsen” och flickan åt varsitt håll men minnet av den valborgsnatten sitter för evigt kvar.

 Nu är det mina barnbarn som springer runt elden med sina kompisar och min man och jag går långsamt hemåt och njuter av våren.

 För det kom ju en ny ”drömprins” förståss!

 

Ibland är det extra skönt att ta fram backspegeln…..

och blommande raps är helt underbart!!