Vitsippsminnen

Idag behöver jag inte ställa in backspegeln på så långt avstånd.

 Det räcker med gårdagen.

 Jag var ute på en dagsutflykt som den här gången gick till Danmark, söder om Köpenhamn till bl.a. Nestved och Korsör, två små charmiga danska städer som låg inbäddade i fantastisk lantbruksnatur.

 Under resan passerade vi också massor av bokskogar där stora mattor av vitsippor bredde ut sig, löven på bokarna var fortfarande bara små och ljust gröna, det verkade som om de väntade med avsikt för att ge vitsipporna fritt spelrum.

 Mycket av det man ser väcker upp barndomsminnen och så var det även den här gången.

 På gården runt huset i Dalarna där jag växte upp fanns varje vår vitsippor, så många att jag fick plocka precis så många som jag ville och de sattes i en stor pressglasskål och lyste upp hela det lilla köket.

Jag kan ännu känna hur svettig min hand blev när buketten blev stor och att jag fick plocka flera buketter för att kunna fylla skålen.

 Samma procedur fick jag göra med blåsipporna, fast det var ju lite tidigare.

Det är mycket som färgar barndomen och den ”vitsippsvita” färgen måste ha gjort ett så stort avtryck i minnet att det omkring sextio år senare förgyllde min dagsresa med en extra dimension.