I början av mitt ”bloggande” skrev jag om min väg till
jobbet.
Då cyklade jag genom hästhagar och blommande dikesrenar och njöt av
ljumma vindar och fågelsång.
De senaste veckorna har vägen ändrat karaktär, nu visar den
upp snö i drivor, hästarna är inne i stallet och blommorna har ersatts av
månbelysta snökristaller.
Att ta sig till jobbet med cykel fungerar inte längre nu är
det promenad som gäller och det behövs dessutom extrautrustning i form av
rejäla kängor, reflexväst och ” gå-stavar”.
De sistnämnda används för att känna
sig fram, annars står man på näsan i en oförutsedd snödriva och drivor finns
det i massor. Eftersom vägen är omgiven av åkrar så har vindarna fritt spelrum
och då roar de sig med att blåsa ihop snön lite extra tjockt här och där.
Nåja, det har ju det goda med sig att man avverkar dagens
träning redan i ottan och att man sedan kan slappa efter jobbet utan dåligt
samvete, fast ibland när jag passerar den övergivna trädgårdsstolen som vilar
sig i bäcken så tänker jag med längtan på den tiden när dikeskanterna åter är
kantade av blommande hundkex, när hästarna gnäggar välkomnande från hagen och
sommarvinden blåser när jag susar fram på min cykel…!
Och snart…i nästa vecka infaller vintersolståndet och sen är
inte våren långt borta!!
Precis, nu vänder det strax!
SvaraRadera/Maria