Bruksanvisning

Min allra första uppfattning om hur en väckarklocka ska se ut fick jag nog i tidig ålder.

 De var runda och stod stadigt på sina tre ben, förmodligen för att inte ramla omkull när väckningssignalen slamrade igång och hamrade frenetiskt på de små ”metallöronen” som satt längst upp och gav dem ett hemtrevligt utseende.

Sedan gick utvecklingen vidare och även vi skaffade det senaste d.v.s. en ” klockradio”.

 Den hade en liten papperslapp som följde med och det var bruksanvisningen, med den var det lätt att ställa in både timmar och minuter. 

Ett par olika modeller har vi haft och den senaste i raden har tjänat oss länge, så länge att den börjat få vissa ålderskrämpor. Den vill t.ex. gärna ställa in radiostationen själv men brukar inte lyckas utan ger ifrån sig ett ljudligt brusande och hackande som väcker mig minst lika högt och effektivt som den gamla runda klockan.

 Jag började tycka synd om den och när tillfället kom, via en vinst i ett varulotteri, så beställde jag en ny klockradio. Min tanke var att den gamla skulle få trappa ner och kanske flytta in i ett annat rum där ingen tänkte på vilken radiostation den tog in.

Utseendet på den ”nya” var lovande och jag letade i kartongen efter den lilla papperslappen, beskrivningen alltså. 

Det tog en stund för mig att inse att den lilla pocketboken bredvid som hette ”manual” var den jag skulle använda. 

Jag hittade så småningom de svenska sidorna, men klockan själv fanns bara på ett språk, förmodligen ett som de lite yngre kan, men eftersom jag inte på något sätt har något emot utveckling och kan hantera både dator och mobiltelefon så mycket som jag behöver så satte jag igång…

Efter en timmes tryckande, svettande, och ibland också nyttjande av fula ord, så hade jag lyckats ställa in datum och tid och till min förvåning fick jag också reda på vilken veckodag det var och hur många grader det var i sovrummet.

 Det viktigaste för mig var ju alarmet så jag gav mig på ”set”, ”mode” och ”meny” knapparna igen.

 Ännu en finess uppenbarade sig, dock inte förrän morgonen därpå när en ljudlig GÖK skrämde oss upp i sittande ställning, jag hade förbisett att man kunde välja på vilket sätt man skulle lämna sömnens land och nu törs jag knappt närma mig alla knapparna igen.

Jag samlar mod och en rejäl dos tålamod men har inte nått dit ännu så tillsvidare vaknar jag innan göken gal, av ren skräck, och de morgnar när jag måste upp vid en annan tid så får min gamla trotjänare rycka in, vadå… den skulle ju bara trappa ner….!