Memiler heter dom!!

 Jaha, det är ”memiler” de heter!

 När det presenterades nya ord i vårt svenska språk under veckan var det faktiskt flera stycken som jag aldrig hört förut och ännu mindre använt.

 Ordet ”memil” blev en aha-upplevelse i alla fall för det ser vi väldigt många i trakten där vi bor. De förekommer under alla årstider, även om de inte är fullt så många under vinterhalvåret, och lyser upp den grå vardagen med sina lysande dräkter.

 Ja, jag menar de cyklister som kör på träningscyklar iförda färgglada lyckrakläder. 

Vi har idealiska förhållanden för cyklister, asfalterad väg med ganska sparsam trafik och dessutom en rejäl upp, alt.nerförsbacke.

 För oss vardagsåkare är backarna inte lika uppskattade, om man kommer från ”fel”håll alltså, men memilerna gillar dem har vi märkt.

Att de trivs med sin motion framgår klart och tydligt när de kommer i stora klungor glatt hojtande till varandra eller sammanbitet pustande på väg uppför.

 När de väljer att åka åt andra hållet, alltså nerför, så hinner de inte prata då hör man bara ett sus och sen har de försvunnit i horisonten.

 Det kan innebära risker för oss vanliga, t.ex. morgonpromenaden till brevlådan för att hämta tidningen kan innebära livsfara om man inte ser sig för när man sticker tårna utanför tomtgränsen.

Det känns i alla fall skönt att veta vad de heter!

 Nu ser jag fram emot att hitta ett ord för de jättelånga ”tåg” av motorcyklar som använder samma väg, inte för att motionera utan för att njuta av utsikt och natur under ljumma sommarkvällar.

Det händer en del på landet, eller hur?

 Men det finns inget bättre ställe att bo på tycker jag, bara jag kommer ihåg att akta mig för ”memilerna”.