Träd och vindar.

Att vara ett träd under den här hösten och vintern kan inte ha varit lätt.

 Ideligen har det kommit stormar, kulingvindar och friska vindar som har ruskat om grenar och trädkronor.

 Kommer de ens ihåg de varma sköna sommardagarna då de fick sträcka sina vackra lövklädda grenar mot den blå sommarhimlen?

 Kommer de ihåg den härliga sensommaren då frukten mognade i solen eller de underbara vårdagarna när bin och fjärilar virvlade runt nyutslagna blommor och blad?

De senaste dagarna har alla träd haft fullt upp med att hålla kvar alla sina grenar, att hålla emot så att inget av stammen skulle knäckas av att hela tiden stå lutade åt samma håll samtidigt som kylan har krupit längre och längre innanför barken.

Bara de håller ut lite till så får de snart räta upp sig och sträcka sina grenar mot himlen igen.

 Då kommer de tacksamma småfåglarna och pryder de kala grenarna med sina färgglada fjäderdräkter, solens vinterstrålar kommer att smeka de skrovliga stammarna och trädens tacksamhet kan vi känna som en stilla bris.

Vinden har krupit innanför skinnet på oss också i år, vi har stretat på framåtlutade och förskräckt gått mellan fönstren för att kolla att alla delar på hus och andra ägodelar har hållit sig kvar på tomten. 

Tack och lov har de gjort det och nu kan vi också välkomna lugnet, småfåglarna och vintersolen för nu är det väl färdigblåst, eller…..?