Så var alltså de stora helgerna slut för denna gång.
För vår
del inramas de så praktiskt av födelsedagar inom familjen.
Vi startar med att
sjunga ” Ja må hon leva” den 20:e december och avslutar med samma sång den 6:e
januari.
Dessemellan har vi: ätit julskinka, öppnat paket, sjungit
julsånger, druckit glögg, tänt ljus, druckit champagne, ätit hummer, struntat i
mellandagsrean, tittat på raketer och tagit ”fel” på dagarna.
En helg ungefär som vanligt alltså.
Nu ägnar jag mig mest åt att kolla varje dag om det har
blivit lite ljusare, det är viktigt för mig som ni nog redan vet, och det har
det faktiskt, Hurra!!
Nu gäller det bara att njuta av det här med ljuset så att
jag inte återigen står där i juni, när det vänder tillbaka, och känner att jag
har missat någonting.
Lika roligt som det är att ta fram julsakerna och pynta i
december, lika skönt är det att plocka undan tomtarna och ljusstakarna när
helgerna är slut.
Nu återstår bara julgranen och den får snällt vänta på den
traditionella ”plundringen” men sen är det fritt fram för ljuset att flöda in
genom fönstren igen.
Att fylla dagarna är inte svårt.
Det är konstigt nog en av
de vanligaste frågorna jag har fått under mitt första halvår som pensionär.
Det
verkar som om många är rädda för att inte hela tiden ha almanackan full, för
att inte vara behövda eller uppskattade genom att göra någonting hela tiden.
Det är fantastiskt när man kan välja att göra det man vill och om det nu är så
att man vill sitta i fåtöljen en hel dag så är det ok det också.
Jag erkänner…
det har tagit lång tid för mig att inse det, men nu vaknar jag varje morgon med
att glatt fundera på om jag ska handarbeta, läsa, promenera eller kanske t.o.m.
städa och innan jag vet ordet av så har jag, nästan varje dag, gjort allt det
där och haft det fantastiskt skönt under tiden.
Till er alla som kämpar på i vintermörkret sänder jag tankar
många gånger om dagen och hoppas att ni hittar glädje i vardagen.
Glad
januari!!
Du är en baddare på att skriva. Lika roligt var gång när jag går in och läser ditt inlägg.
SvaraRaderaPrecis som du hoppade jag över mellandagsrean. Jag har inget behov av något nytt i garderoben. Har all möda att använda det som redan hänger där.
Jag märker att det blir ljusare för var morgon och vips så är vintern borta ska du se. Tiden bara rinner iväg. Vart tar den vägen?
Precis som du säger tar det ett tag att falla in i rollen som pensionär. För min del tog det styvt ett år. Troligen för att jag var så uppskruvad för att hinna med allt i jobbet. Nu kan jag fundera över hur hann jag med allt. Nu kan jag baka, handarbeta, sy på symaskinen och ibland bara slappa. SKÖNT! /MW