En gång om året har vi ett väldigt traditionellt och
annorlunda ”fredagsmys”.
( helst poppade på torsdagen ) nål och tråd och en stor portion
tålamod.
Det är dags för årets julgransplundring alltså.
För ganska många år
sedan nu fick jag för mig att pynta den stackars avklädda och barrande granen
med girlanger av pop-corn, chips i form av stjärnor eller hjärtan och vissa år
lite godis också.
Det slog mycket väl ut bland barn-barnen, så till den milda
grad att, trots deras stigande ålder, så kom frågan redan i advent:
-
Mormor vi ska väl ha julgransplundring i år
också?
Naturligtvis ska vi ha det!
Så därför ägnar vi just den här
fredagskvällen åt att trä pop-corn på snören.
Vitsen med att starta redan på torsdagen är att de då får en
härlig seg konsistens som gör dem lätta att sticka nålen i, sen att de inte är
så goda tar vi med ro, bara de hänger där.
Dansen går förståss runt den nypyntade skapelsen, både” små
grodorna” ”musikanterna” och ”jungfru skär” genomför vi medan barren yr, sedan
”plundrar” vi den på allt ätbart och slutar med att hiva ut den förvånade granen i kylan.
En äkta fiskdamm avslutar festandet, sen känner vi att julen
verkligen är slut för denna gången men som vi sjunger som slutkläm:
”Men till
nästa år igen kommer han vår gamle vän”.
Ett tips på pynt alltså, en pop-corngirlang är ju aldrig fel,
det funkar ju året runt men vi håller oss till mysandet en fredagskväll i
januari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar