Merci....

Vi har en ny familjemedlem…

 Wilma heter hon, en fransyska med runda former som dessutom är klädd i en silvergrå/grön/blå kreation värdig modehusen i Paris.

 Hon har kommit till oss för att ersätta den grå arbetshästen vi hade förut och står nu och glänser på uppfarten medan hennes föregångare väntar på att bli omhändertagen av någon entusiastisk hemmafixare i bilbranschen.

Ja, ingen missförstår väl detta…?

 Hon är alltså en bil och eftersom vi båda föll för hennes bild och utseende redan på skärmen så är hon nu vår och hon öppnar värdigt sina dörrar för oss när vi vill åka en sväng.

 Hon har några år på nacken men hon bär dem med heder och har tydligen alltid varit noga med sitt yttre så hon ser mycket ung ut för sin ålder.

Hur ska man nu sköta om henne?

 Förutom den vanliga omsorgen med bensin och tvätt menar jag. Måste man smörja henne med Brie och Gorgonzola?

 Måste man hälla franskt lantvin i spolarvätskan och kanske ”glömma” tidningen Elle i handskfacket. 

Ja, ja det visar sig så småningom, tills vidare bara beundrar vi henne och njuter av att åka med henne. 

Men man måste säga ”bonjour” varje morgon

 annars ….