För det mesta tänker vi 60+-are inte så mycket på ålder, i
alla fall gör inte jag det, men emellanåt slår det mig!!
Frågan dök upp häromdagen när jag såg en ung, snygg, häftigt
klädd och tuppkamsförsedd herre som intervjuades i TV-rutan.
Under hans namn
stod det nämligen ”professor”.
För mig är professorer och docenter, överläkare
m.fl äldre herrar med bekymmersrynkor i pannan.
De
har alla pondus i diskussioner och verkar bära sina studieår som ett tyngande
ok om axlarna.
Någonting har alltså förändrats, dagens unga vetenskapsmän
och professorer verkar ta sitt jobb på allvar utan att för den skull krypa in i
kritstrecksrandiga kostymer, hornbågade glasögon och allvarlig uppsyn.
Tack och lov att det går framåt!!
Nu gäller det alltså att
hänga med, lära sig att lita på vad de små pojkarna säger och gratulera dem
till klädvalet.
Jag hoppas att de gamla” lärde” männen har lättat på slipsen,
sparkat av sig skorna, krupit upp i soffan och lärt sig njuta av att de nya ”lärde”
är precis lika duktiga som de själva var.
Själv jobbar jag på det….!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar