Hösten gör mig förväntansfull.
Hela naturen borrar ner sig
under ett varmt täcke av nedfallna löv och under plogfårorna döljer sig den
skimrande våren och sommaren.
Djupt inne under knopparnas luddiga höljen finns
anlagen till skir och späd grönska och under rabatternas yta finns liv och nya
anlag.
Och vi människor då?
Under våra trötta anletsdrag och
uppgivna suckar finns det, djupt därinne, frön till nya tankar, minnen av varm
sommarsol och blommornas färg och doft.
Vi måste inte vara störst och bäst, vi
måste inte äga mest för vi har ett djupt och innerligt inre.
Stanna upp!
Fundera!
Vänd näsan mot duggregnet och känn att Du lever här och nu.
Krafsa lite på ytan av Din rabatt, kanske ser Du en skymt av
hemligheten därnere, kanske rumpan av en daggmask som rymmer förskräckt när den
känner höstkylan.
Lätta lite på Ditt inre, kanske hittar Du en önskan, en
längtan, en tanke som Du kan vårda ömt.
Se framåt men glöm inte ögonblicken!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar