Födelsedag!

Idag fyller jag år!! Ja, jag skriver det inte för att få ännu fler gratulationer, utan för att sätta alla tankar, som alltid kommer, på pränt.

 Jag fyller 64 så jag kan ännu säga 60+ om någon skulle fråga.

 När går man över till 70-?

Precis som när barn och barnbarn fyller år så kommer tanken: vart tog det vägen?

 Hur gick det så här fort?

 För mig känns det som om alla de här åren finns inuti.

 Jag kan fortfarande trolla fram femåringen som tappade sin första tand i en snödriva. 11-åringen som började i en ny skola iklädd en fruktansvärd vinterjacka (arvegods), 17- åringen som svärmade för popidoler (Beatles) och den snyggaste killen i klassen.

 Den  lyckliga 22-åringen när jag fick mitt första barn och den fantastiska känslan när jag höll om hennes lilla fot, på den tiden fick man ännu inte ha den lilla bebisen på magen så med armen i en onaturlig vinkel fick jag tag i en liten fot nere i plastlådan.

 Den lika lyckliga 25-åringen fick den här gången krama den andra lilla dottern direkt på magen men båda gångerna kommer jag ihåg den första blicken jag fick från dem båda, en ännu inte bortglömd oändlig visdom, en tillit och en outtalad fråga: kan Du ta hand om mig?

Den 30-åriga småbarnsmamman kan jag också trolla fram, jag kan minnas oron att inte räcka till men också alla underbara minnen och glädjestunder. 

  45-åringens beslut finns där också, när vi flyttade till Skåne och bosatte oss på ”landet”.

 Jag minns när jag första gången fick hälsa alla mina barnbarn välkomna till världen och trots att jag aldrig varit någon ” bullmormor” så vårdar jag alla minnen av deras  besök och allt jag lärt mig av dem.

 Sanningen är ju den att jag fortfarande lär mig, fortfarande håller jag ett grepp om en liten fot och kramar en liten hal barnkropp och den här dagen, min födelsedag, kommer jag också att bära med mig som en i raden av minnen.

Idag är jag en stillsam (tror jag) och ganska nyfiken tant som ännu har en del att lära mig och uppleva. Jag är tacksam för allt som jag hittills har fått av livet och trots att jag pulsat igenom många ”snödrivor” så har snön alltid smält och våren ar tittat fram till slut.

Jag är inte rädd för att åldras och för att så småningom gå vidare, kanske har jag en del kvar att lära och det gör jag gärna, till min hjälp har jag ju alla åldrar som jag bär inom mig och alla erfarenheter som jag samlat under vägen.

Så 70- här kommer jag……!!