Det är svårare att njuta av november än av maj, men jag försöker....
Dagarna
går, just nu är de insvepta i dis och dimma, hela dagen har varit novembermörk.
Vädret skiftar verkligen, ena dagen storm, andra sol, men mest regn och rusk
som nu.
De flesta av stormens timmar tillbringade vi vid köksbordet till skenet
av stearinljus och med ljudet från batteriradion på.
Det mesta av
rapporteringen handlade ju om stormens härjningar uppblandat med matchresultat
från något ställe där det inte blåste så mycket, så det var verkligen skillnad
mot de vanliga teve-kvällarna.
Det var lite för mörkt för att läsa eller
handarbeta så därför letade jag fram en gammal hederlig kortlek och ärligt
talat tog det en god stund innan jag kom ihåg vilka patienser jag brukade lägga
förr i världen.
Men när jag väl kom igång så blev det flera stycken ” gamla
godingar”.
Vi hade verkligen änglavakt när det gällde hus och trädgård.
Morgonen efter gick jag runt överallt och konstaterade att det bara var vår
skottkärra som tagit ett litet skutt.
Många grannar hade haft otur och det var
nedfallna träd och sönderblåsta tak både här och där.
Nu fortsätter novemberdagarna framåt och jag försöker njuta
av det lilla dagsljus som är.
Det är fantastiskt att kunna följa naturen på så
nära håll och att ha tid att följa allting i lugn och ro.
Det skönaste är,
trots allt, att jag i år kan vara ute precis så länge jag vill!!
Jag förstår att du har förmågan att njuta av att ta dagen som den kommer.
SvaraRaderaVilken tur ni hade som inte fick något förstört i er trädgård. Vi hade samma tur. Det var bara trädgårdsbordet som vände sig upp och ner och kasade fram på gräset. Ingen big deal!
Stormen Simone gjorde att jag fick tag i underbart fina tallkvistar från nerblåsta stora grenar. jag har försett mig med kvistar att sätta som dekoration i stora krukaor. Bättre att ta vara på det som bara ligger och skräpar. Det kostar ju inget. Också en fördel.
Det kommer att bli ännu vackrare på trappan när vi varit och bundit kransar hos Malin och Kristina. En rolig traditon och samtidigt fylld med social kontakt och kreativitet./MW